Linnea Fällman

 

Jag har haft en så bra helg i Stockholm tillsammans med massor av människor som jag tycker om mer än allt annat. Är verkligen så glad att jag har lärt känna alla människor jag har spenderat dessa dagar tillsammans med. Var innan konserten väldigt skeptisk till att gå och hade ångest över allt som skulle hända. Jag visste inte riktigt vem jag skulle gå med, hur jag skulle fördriva tiden, hur mycket jag skulle vara med min familj och så vidare men tillsist så löste allt sig. Mina föräldrar släppte på tyglarna, lät mig vara med mina vänner och vem/vilka jag skulle gå med löste sig också. Jag gick tillsammans med Agnes och vi hängde på våra kompisars stora gäng så vi var väldigt många. Hela konserten så släppte vi loss och tjöt av lycka. Nu när jag tittar tillbaka på kvällen så blir jag tårögd, mådde verkligen så bra där medan jag redan nu känner hur allt bara sjunker. Vill inte vara negativ men på riktigt så mår jag inte alls bra här, inte det minsta. Har bara varit hemma några timmar och vill redan bort här ifrån. Ugh... Bara två år kvar. 

 

Hör av mig mer i morgon. 

Kramar