"När jag mår som sämst"
Ni vet de där dagarna då det känns som att man ska ge upp, som att livet inte vill en väl och man helst av allt bara vill bort från den planeten vi vandrar på. Man försöker ropa på hjälp men rösten spricker så fort man försöker forma det minsta lilla ljudet man kan kan komma med. Ledsamt ligger man i sängen med täcket uppdraget till näsan och snyftar. Det känns som att alla bitar i kroppen är trasiga och som att varenda gång man rör på sig så kommer alla bitar gå sönder ännu lite till.
Just då, när jag känner som så - då kontaktar jag ingen. Jag ligger bara där, isolerad i mig själv och dränks i mina tårar. Jag vill inte att någon ska se mig i det läget för jag vill inte vara ensam, liten och sårad. Jag vill kunna vara glad som alla andra och njuta av allt det jag njöt av förut, men allt känns bara för hopplöst just då.
